DEBATT. Ett nytt läsår är i gång. Samtidigt som lärare inspirerar klassrum runtom i landet så planerar regeringen en revidering av grundskolans läroplan. Många ändringar är välkomna – att anpassa kunskapsmålen efter barns kognitiva utveckling förhindrar både stress och utslagning – medan andra är omtvistade.
En avgörande fråga saknas dock helt i regeringens läroplansdirektiv – psykisk hälsa. Det har väl inte undgått någon att elevers psykiska besvär har fördubblats sedan 80-talet och att varannan niondeklassare nu har återkommande besvär som oro, magont och sömnsvårigheter. Mycket behöver göras i hem, skola och digitala miljöer för att vända utvecklingen och ge unga goda förutsättningar att må bra. En viktig pusselbit finns i läroplanen: undervisning om psykisk hälsa.
Forskning visar att elever som får lära sig om psykisk hälsa i skolan mår bättre. Det handlar inte om gruppterapi, utan om helt vanlig hälsoundervisning som de redan får om fysisk och sexuell hälsa. Om vad alla behöver för att må bra som sömn, rörelse och sunda digitala vanor, hur tankar och känslor fungerar, viktiga sociala färdigheter som problemlösning och konflikthantering och hur man söker stöd om man mår dåligt.
Studier visar att sådan undervisning från tidiga årskurser inte bara förebygger psykisk ohälsa. Det minskar mobbning, stök i klassrummet och förbättrar elevernas skolresultat när de vet hur de ska hantera sig själva och varandra. Färdighetsträning i mellanstadiet kan förebygga gängrekrytering. Och den vanligaste dödsorsaken bland unga vuxna: självmord.
Därför rekommenderar Världshälsoorganisationen alla länder att ge unga undervisning i psykisk hälsa. UNESCO och EU-kommissionen likställer socioemotionella förmågor med matematik och språkundervisning – på en digitaliserad arbetsmarknad är konkurrensfördelen goda mänskliga färdigheter. Redan 2004 gjorde Finland en satsning på psykisk hälsoundervisning och fler länder följde. Nu är Sverige sist i Norden utan en sådan satsning.
Trots att psykisk hälsa stått i svenska läroplanen sedan 1980 – nu inom biologi samt idrott och hälsa – visar Skolinspektionens granskningar på stora brister. Bara en av fem högstadieelever har fått lära sig om stress och begrepp som motivation och självkänsla är sällsynta. Lärare beskriver kursplanerna som luddiga: i lågstadiet är vattnets former mer specifikt angivna än hela kunskapsområdet psykisk hälsa. Fortbildning saknas och läromedel går på djupet om kroppens organ men skyndar förbi det kraftfullaste – hjärnan.
Det lämnar lärare i en svår sits. Runtom i landet har vi eldsjälar som utvecklar lokala lösningar för att möta elevernas frågor. Beundransvärt, men varken likvärdigt eller långsiktigt. För att lärare ska slippa dubbelarbeta som läromedelsförfattare och terapeuter behöver undervisningen formaliseras i kursplanerna med tydlig rollfördelning gentemot elevhälsan.
Annars kan det gå illa. I ett svenskt skolprogram, inspirerat av KBT vid depression, fick tonårsflickor registrera negativa tankar under en vecka. Intentionen var god men resultatet blev det motsatta – flickorna blev mer nedstämda. Exemplet visar att det inte räcker att undervisa om psykisk hälsa; hur det görs är avgörande. Det är förstås inte konstigare än att idrottslektionerna inte ägnas åt sjukgymnastik. Men för att hälsofrämjande undervisning inte ska glida över i behandling krävs tydliga kunskapsmål och fortbildning.
Regeringen påstår att ungas psykiska hälsa är en hjärtefråga – upp till bevis! Kommer de att hörsamma rösterna från elever, lärare, föräldrar, expertmyndigheter och internationella organ genom att uppdra Skolverket att skriva in psykisk hälsa tydligare i grundskolans kursplaner, redan från tidiga årskurser? Utbildningsminister Simona Mohamsson – strålkastarljuset är på dig.