Debattartikel i Sydsvenskan: Politikers ord har konsekvenser – stoppa den splittrande retoriken

Skjutningen i Örebro är omskakande. Det handlar inte bara om våldet i sig, utan vad det säger om samhället.

Att människor på Risbergska skolan - en plats dit många går med förhoppning om att bygga en framtid i Sverige - blev utsatta är inte en isolerad händelse. Det är en attack mot sammanhållning och idén om att människor med olika bakgrund ska kunna leva tillsammans i trygghet och vänskap. De senaste årens samhällsutveckling, som ytterst tar sig i uttryck i hat, hot och rasism, är inte något abstrakt. Det skadar, hotar och är dödligt. 

Som en konsekvens märker vi en tydlig oro bland barn och unga. För många är rädslan konkret: barn och ungdomar är rädda för att gå till skolan, gå på fritidsaktiviteter, för att deras utseende eller bakgrund gör dem till måltavlor. För andra handlar det om en känsla av att samhället glider isär och att vi slutat se varandra som medmänniskor. Det är en tragedi som borde få oss alla att stanna upp och fråga oss: Hur har samhället hamnat här? Hur har rasismen fått gro så öppet? Och hur kan vi vända utvecklingen? 

Retoriken har konsekvenser
Ord är inte bara ord. De formar människors syn på varandra och omvärlden. När politiker och beslutsfattare pratar om enskilda grupper som problem eller när sociala utmaningar förenklas till en fråga om etnicitet, skapas en grogrund för hat. Rasismen är inte ett isolerat fenomen. Den har en historia och får ny näring – och den näringen är det offentliga samtalet. Hatet omsätts i kommentarsfält, i debatter och i våld mot människor. 

Problemet med ett hårdnande samhällsklimat är något vi i Sveriges barn- och ungdomsrörelse under lång tid har vittnat om. Rapporter från Landsrådet för Sveriges barn- och ungdomsorganisationer pekar både på att de som är engagerade har allt svårare att göra sig hörda - vuxenvärlden lyssnar inte – och att hat och hot blir allt vanligare. Den som står upp mot rasism får betala ett pris – men ett stort pris betalar också samhället när rädslan tystar människor och splittring får råda. 

Vad vi behöver istället
Det är dags att politiker och andra makthavare förändrar det offentliga samtalet och bekämpar rasismen på riktigt. Reformer måste genomföras uppifrån. Politiker på alla nivåer behöver förstå vilken effekt deras ord har. Retorik som ställer folkgrupper mot folkgrupper leder bort från att lösa samhällets utmaningar och bygger istället en mer polariserad och otrygg tillvaro för alla. 

Att bekämpa rasism handlar om dialog och att agera. Därför kräver vi att politiker och andra makthavare:  

• Tar ansvar för sina ord och slutar sprida en retorik som skapar grogrund för misstro och som misstänkliggör människor på grund av deras bakgrund. Politiker behöver förstå att vad de säger får konsekvenser. 

• Sätter in konkreta åtgärder mot rasism och hatbrott. Sverige behöver fler insatser för att skydda utsatta grupper, stärka det demokratiska samtalet och skapa ett tryggt samhälle där ingen behöver vara rädd. 

• Lägger fokus på lösningar som ger avsedd effekt. Trygghet handlar inte om att peka ut syndabockar – det handlar om att investera i skolor, arbetsmarknad och sociala insatser för att bygga ett samhälle där alla har en plats. 

Rasismen har alltid varit ett hot – mot människor, mot trygghet och mot hela samhället. Rasismen måste tas på allvar och den måste bekämpas. Vi vill se ett Sverige där människor tar ansvar för allas vår gemensamma framtid – och det börjar med hur vi pratar om varandra. 

Brendan R Joseph, Sveriges ungdomsrepresentant till UNESCO 
Li Nester, förbundsordförande för Röda Korsets ungdomsförbund 
Sigrid Bystrand Straumits, ordförande för Röda Korsets ungdomsförbund Uppsala 
Julia Qiu. förbundsordförande för Unga forskare 
Oscar Sjökvist, förbundsordförande för Unga rörelsehindrade 
Tomas Aronson Ylipää, förbundssekreterare för Unga Örnars riksförbund 
Ellen Åberg, ordförande för Sveriges ungdomsråd